Under några veckor har mina dagar gått ut på att hålla mig i från hemmet, ja jag har gjort den fega utvägen att fly från verkligheten. Det har jag gjort på alla möjliga sett som finns, men samtidigt vetat med mig att det ALDRIG kommer att hålla i längden. På sommaren så händer det väldigt mycket runt om i stan, många event osv. och eftersom jag velat hålla mig hemmifrån har det lätt blivit mycket utgångar..
Ännu en dålig undanflykt att komma ifrån problemen för ett tag, som vanligt skjuta det framför mig.
Men igår kom dagen jag fasat för, men faktiskt bara väntat på.. Verkligheten kom ifatt mig och nu finns det ingenting annat än att reda ut skiten, sluta gå ut och festa och faktiskt hålla mig på hemma plan, ta tag i mitt liv på riktigt för jag kommer tyvärr inte undan det. 
Läxan blir hård, tyvärr.. Men jag har inte någon annan än mig själv att skylla. 
Att lösa problem igenom att hålla sig ifrån dom, dricka, festa eller umgås bort dom är ingen lösning längre.

Jag vet förtillfället inte om detta kommer innebära en ytterligare bloggpaus, eller vad som sker. Det enda jag vet är att jag har väldigt mycket runt om kring mig som jag måste reda ut, kämpa för att behålla och försöka må bra !
Skriver absolut inte detta för att få empati, eller att någon ska tycka synd om mig. Men jag vill vara ärlig på min blogg, och skriva det jag känner.

Skriver så fort jag har ork och lust.
Men glada nyheter är att jag har haft en kvalitetstidsdag med bror och pappa..
Blev ingen tripp som lovades, utan en 1dags utflykt..Men varför klaga, det finns värre saker.