Goddagens!
tänker sluta med att ursäkta mig för att jag inte skrivit på ett tag, det gör inte saken bättre har jag märkt.
hela förra veckan var jag sjuk, mådde riktigt dåligt!

en sak ni kanske inte visste om mig, och som jag inte riktigt velat prata om innan:
för er som inte vet så gick jag företag direkt efter nian hade en helt underbar klass men trivdes inte med linjen, bytte till frisör tillsammans med 920rna kom ännu en gång i en jätte bra klass där jag bland annat träffa min kära Annika. Allt med frisör kändes rätt men krafterna saknades, jag var motiverad men orken tog stopp. Så jag valde att inte vara där på ca ett halvår. Men jag hade bestämt mig hela tiden att hoppa på det igen. Självklart tog det emot mig att gå i en klass med folk som är 2 år yngre än mig, och gå ut gymnasiet samtidigt som min bror börjar 1:a ring. ( Calle är sex år yngre än mig ) Men här är ett så tydligt exempel på hur ytlig man kan vara, och hur dömmande man är. Jag mår så mycket bättre, går i en heelt underbar klass med människor jag aldirg skulle träffat annars. Jag har bättre lärare, och jag ärligtalat älskar att gå till skolan.
Självklart har man tappat kunskap på vägen i t.ex grundämnena, matte och engelska. Eftersom det var 3 år sedan jag gick ut nian och vi knappt läste verken matte eller engelska på hela den årskursen så känner man sig ganska back. Nu har jag betydligt högre press på mig, många ögon men samtidigt många utsträckta händer för mig. Jag kan ärligtalat säga att jag knappt pluggat något alls dessa tre åren. Jag har inte överhuvudtaget haft ork för det.Det är helt annorlunda nu. Men det är jobbigt när föräldrar, lärare, vänner osv vet hur jag varit innan för då tror dom som tex förra veckan att jag är hemma och är "sjuk " och inte mår riktigt dåligt. Sånt tar emot jätte mycket, för det är inte bara pressen från alla andra utan även pressen från mig själv.
Det största problemet nu är iaf att jag måste få ordning på mitt sovande, för jag kan inte somna på kvällarna/nätterna och när jag väl somnar blir det ca 20 minuter innan klockan ringer och jag ska gå upp.
Det blev tyvärr så idag att jag försov mig, ingenting väckte mig, jag hade sms från tjejerna i klassen, någon hade ringt, väckningen hade ringt .. självklart blir jag grymt besviken på mig själv.
Men jag tänker inte falla dit igen, och ingenting ska stoppa mig denna gången för jag kommer bli en riktigt bra frisör.
Så med denna lilla texten vill jag faktiskt tacka PAPPA som kämpat för mig, MAMMA som fiinns för mig vilken väg jag än väljer att gå, min underbara mentor GUNILLA gör så att allt detta blir möjligt och ser till att jag reder ut detta, MATILDA SOPHIA & EVELINA som lyser upp min dag i skolan och blivit tre väldigt fina och viktiga vänner för mig. och självklart alla dom andra goa tjejerna i klassen. Det jag vill komma till är att framöver ska jag stolt säga att jag valt att gå min egen väg, jag går i 1:a ring för 3:e gången och det är jag faktiskt riktigt nöjd med. Jag är stolt över mig själv att jag har vågat ta risker för det ledde mig till en väldigt bra väg som faktiskt gjort mig starkare. Jag har alltid tänkt på vad alla andra ska tycka och tänka, för en gång skull tänker jag på vad jag vill, känner och kan åstakomma. Varje individ har en plats i världen, och jag har aldrig varit såhär säker på min.




jag matilda och sophia :) <3