jag och kim satt på busshållsplatsen, brevid oss satt världens pilatesboll till fabror, men han var jätte söt och glad.
Frågade vänligt om han skulle flytta sig så att jag kunde sitta på bänken..
Sen utan att tänka mig för började vi prata jätte mycket om vikt, träning, övervikt osv.. och tro mig jag hade inte en tanke på den söta glada pilatesbollen..
Så när Kim ska hoppa på bussen tittar han på mig heelt saad, han såg verkligen helt fördärvad ut.
Inte för att min mening gör någon skillnad i hans vardag. Men det kändes verkligen fruktansvärt, så nu kommer jag tänka på honom hela kvällen.
Men jag får trösta mig med att påsen han hade var fylld med cocacola, så antagligen trivs han som han är.

FÖRLÅT mig!