ibland känns det som att cancer, våldtäckt,könsjukdomar och abort är en del av livet som alla går igenom.
eller iallafall som tjej. säkerligen beror det på all media, upplysning osv man får om allt.
Cancer får man av allt nu förtiden, och det känns som att det är cancer vi en dag kommer somna in av.
Våldtäckt är något alla kommer drabbas av, för det händeer överallt och hela tiden.
Alla blir gravida bara man har sex, och könsjukdomar smittar när man kollar på en av det andra könet.

Ta mig rätt, men vi är rädda hela livet. Rädda för verkligheten.
Men det känns verkligen som att alla dessa sakerna är en fas i livet. Visst är det fruktansvärt vad allt har blivit förstorat? Självklart ska man ha en baktanke om allt och vara rädd om sig osv.
Men för min del har det gått så pass långt att det räknas som en livsfas vi alla går igenom.
Kan man inte dra ner på all denna drama?