Jag tror på ödet. Att allt har en mening. Att man träffar människor vid precis rätt tillfället, eller helt fel. 

Jag tror att det finns en anleding till varför saker händer, men jag letar inte efter bevisen, dem uppenbarar sig tids nog. Det finns ingen tillfällighet, det finns en mening. Du kan inte tvinga dig på kärleken, den kommer. Precis som du inte kan skjuta bort den, den finns där - för att det är meningen, av någon mening. Du kan inte välja vänner, dem är självklara. Precis som du inte kan välja bort dem, det skulle du aldrig behöva om det var en vän. 

Allting kanske inte är en ren självklarhet, men det blir sjävklart.