(Detta inlägget är inte direkt baserat på hur jag känner eller upplever något just nu utan allmäna tankar)

 

Inatt när jag låg och kollade min serie, fastnade jag för en scen och har inte kunnat släppa det sedan dess. Det var så sant.

Vi är för bra på att bli nutiden påverkad av dåtiden. Har man haft en relation som inte gått som den borde vänder man det emot nästa person som kommer in ens liv. Man bygger upp någon slags verklighet att ingen ska få förstöra dig igen, ingen ska få ta sig igenom din mur, ingen ska få röra vid dina innersta känsliga sidor igen, nej egentligen ska ingen få komma dig nära alls igen. Du blir iskall, men ändå så känslig. 

Livet är menat att delas. Men tyvärr är det inte den enklaste uppgiften att hitta vem du ska dela det med. Man kanske behöver dra några nitlotter för att hitta vinsten. 

Men den stora frågan, varför låter man någon annan sota för vad  t.ex ditt ex utsatt dig för. Om du träffar någon ny, är det en ny relation med en ny människa och nya möjligheter. Varför då dra med dem gamla? - Det gick ju ändå inget vidare. Jag menar inte att man inte ska få vara varsam, men däremot inte långsint. Framförallt inte emot en person som inte förtjänar det. Se det förra förhållandet som en lärdom, istället för en förlust. Glöm inte att du inte kan ha samma förhållande två gånger. Om du ska låta det gamla påverka det nya kan du gå miste om din vinst.