Nä, skämt åt sido. 

Jag har fått denna frågan så många gånger och jag får faktiskt skylla mig själv då jag valt att gå ut med min träning, viktnedgång, kost och allt annat. 

Men när det kommer till just vikten har det varit ett ämne som ALLTID varit väldigt känsligt för mig. 

Jag har varit väldigt bra på att jämföra mig själv med andra. Försökt sträva efter något som kanske för mig är omöjligt. Som jag nämnt tidigare har jag en större benstomme=jag väger mer. 

Något jag alltid alltid alltid har hatat har varit att köpa nya jeans, då jag vet vad jag har att vänta mig. En felbedöming av storlek från expediten. Jag vet inte hur många gånger jag har fått säga " nej, jag har inte storlek 28/32 eller 29 /32, jag har storlek 26/32 men ibland 25/32" och få en lagom snopen min tillbaka. Jag tar det jättepersonligt. Jag vill att det ska synas att jag har storlek 25 i mina byxor, varför? Det är bara en dum siffra som gör mig knäpp. Vi är så fruktansvärt besatta av siffor. 

Som jag skrivit tidigare så vet inte folk vad som ligger innanför skalet. Vi är så bra på döma människor vi vet så lite om. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra bakom min rygg, på omvägar eller rakt ut "tränar inte filippa jättemycket? det syns ju inte" Men dem som dömer, vet ju inte hur min ämnesomsättning är, vad mitt mål är, om jag vill se ut "såhär" eller alla andra anledingar som är nog för att inte döma någon annan. 

Jag försöker städigt glömma bort siffrorna och fokusera på resultat. 

Man måste alltid ha med sig att muskler väger mer än fett. Jag tränar mycket styrka. 

Jag bryr mig ordagrant inte om kilona utan mer hur det ser ut i speglen och hur kläderna sitter. När jag tränar, mår jag bra och det är det viktigaste. Allt annat ett plus. 

Så för mig tycker jag det är helt oväsenligt att dela med mig av min vikt. Tyvärr. ‹