- Har du bestämt dig vad du skulle börja plugga? Vad gör Johan för något?
Plugg plugg plugg, skulle aldrig i hela mitt liv tänka mig att börja plugga igen efter 5 år i gymnasiet.
Så lät det för drygt två år sedan, när jag kämpande mig igenom gymnasiet. Ordagrant, kämpade. Att min omgivning redde ut mig är ett under. Hade det inte varit för det fantastiska stödet jag fick av mina nära då, hade jag aldrig klarat det. Hade jag inte haft en stöttande familj som pluggade med mig tills jag grät, en pojkvän som ringde och väckte mig varje morgon, människor som uppmärksammade att jag inte hade fokus och var på rätt plats, haft min älskade Matilda i skolan och ett sånt otroligt stöttande från nära så hade jag aldrig tagit studenten. Jag var så trött på det och jag var inte motiverad.
Jag är så stolt att jag klarade och jag är så evigt tacksam för dem som stöttade mig som mest. Som aldrig slutade tro på mig, även fast jag själv hade gjort det.
Åter till frågan, så fanns det inte i min värld att börja plugga igen, någonsin, aldrig.
Trodde jag... Det har nu gått 1,5 år sedan jag tog studenten. Jag älskar min utbildning, jag brinner för att klippa, färga och skapa något av människors hår. Men tyvärr är det ett så fruktansvärt tufft yrke. Ett yrke som tar så hårt på kropp, psyke och tiden. Det är säkert värt det, men inte just nu. Det är fel tid för mig. Men det är ett yrke jag alltid kan gå tillbaka till så länge jag håller mig uppdaterad.
Men då kommer frågan, vad ska jag göra nu?
Jag vet inte det och det oroar mig. Tyvärr nöjer jag mig inte med "att ha lite timmar här och där". Jag strävar efter något fast, som ska leda till min topp i livet. Jag är karriärsinriktad och jag är så hungrig efter att klättra och utvecklas.
Då kom jag fram till att det finns inte så mycket andra alternativ än att plugga.
Det är så i dagens läge och tro det eller ej är JAG MOTIVERAD. Det är så sjukt, men det kom smygandes allt mer och jag längtar faktiskt efter det.
Men eftersom jag aldrig varit inne på att plugga innan har jag inte varit insatt i "systemet".
Jag vet knappt vad det finns för utbildningar, men det visade sig finnas en hel värld.
Letar varje dag och jag vet ungefär vart jag vill rikta in mig, men jag vet fortfarande inte vad jag vill plugga.
Jag ska söka till våren, men räknar inte med att komma in första gången.
-förlåt för ännu ett oklart svar, men det är bättre jag är ärlig :)
Johan jobbar på Ikea :)
-Hur mycket väger du?
Har ni inte lärt er att man aldrig frågar en kvinna om hennes vikt?
Nä, skämt åt sido.
Jag har fått denna frågan så många gånger och jag får faktiskt skylla mig själv då jag valt att gå ut med min träning, viktnedgång, kost och allt annat.
Men när det kommer till just vikten har det varit ett ämne som ALLTID varit väldigt känsligt för mig.
Jag har varit väldigt bra på att jämföra mig själv med andra. Försökt sträva efter något som kanske för mig är omöjligt. Som jag nämnt tidigare har jag en större benstomme=jag väger mer.
Något jag alltid alltid alltid har hatat har varit att köpa nya jeans, då jag vet vad jag har att vänta mig. En felbedöming av storlek från expediten. Jag vet inte hur många gånger jag har fått säga " nej, jag har inte storlek 28/32 eller 29 /32, jag har storlek 26/32 men ibland 25/32" och få en lagom snopen min tillbaka. Jag tar det jättepersonligt. Jag vill att det ska synas att jag har storlek 25 i mina byxor, varför? Det är bara en dum siffra som gör mig knäpp. Vi är så fruktansvärt besatta av siffor.
Som jag skrivit tidigare så vet inte folk vad som ligger innanför skalet. Vi är så bra på döma människor vi vet så lite om. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra bakom min rygg, på omvägar eller rakt ut "tränar inte filippa jättemycket? det syns ju inte" Men dem som dömer, vet ju inte hur min ämnesomsättning är, vad mitt mål är, om jag vill se ut "såhär" eller alla andra anledingar som är nog för att inte döma någon annan.
Jag försöker städigt glömma bort siffrorna och fokusera på resultat.
Man måste alltid ha med sig att muskler väger mer än fett. Jag tränar mycket styrka.
Jag bryr mig ordagrant inte om kilona utan mer hur det ser ut i speglen och hur kläderna sitter. När jag tränar, mår jag bra och det är det viktigaste. Allt annat ett plus.
Så för mig tycker jag det är helt oväsenligt att dela med mig av min vikt. Tyvärr. ‹
FRÅGESTUND
fråga precis vad ni vill så ska jag försöka svara så gott jag kan senare :)
go on!!
